Bondmorans blogg

Jag vill ha henne…. Jag vill VERKLIGEN ha henne? Vem jag menar? Maria Montazami såklart. Jag menar, tänk att ha henne här hemma, hon kan bli min lilla hustomte. Gå omkring och pula och hänga upp tofsar och säga roliga saker hela dagarna.

Vilket team vi skulle bli!! Hon pratar lika knasigt som jag beter mig…

När jag var liten ville jag ha en dvärg.

Det stod på min önskelista varje gång. Men jag fick aldrig någon

Jag undrar om jag kommer få Maria Montazami?

Eftersom jag inte lyckats klura ut hur jag bäddar in en video här så får jag testa med en länk istället:

http://www.youtube.com/watch?v=YRKlr0Wrtlo

Det är något speciellt med oss, eller hur?

FÖRLÅT underbara ni att jag inte uppdaterat bloggen tidigare idag men jag har haft en ”dålig dag”. (Ni som inte läst sidan ”en sån som jag” – jag gick in i väggen för  2,5 år sedan och skallen är fortfarande inte som den ska… Om den nu någonsin varit det… Men nu har jag ju i alla fall något att skylla på.)

Jag låg och tänkte i går kväll på mina eskapader i skogen igår. Läs gårdagens inlägg först annars fattar ni ingenting av detta.

Tänk såhär. Där går jag i skogen klädd i bara regnjacka, trosor och stövlar bärande på ett par ben och en överkropp… (så lär det ju ha sett ut i alla fall…). Pustande och stånkade med iskall rumpa och knallröda kinder.

Jag kunde lätt åkt dit för styckmord!!! Helt klart!!!

Tur att ingen såg mig…

Jaja, jag vet att det inte finns något sådant ord men det är ett bra ord så det BORDE finnas.

En liten gåta :
Hur korkad är man till exempel om man går ut i skogen och plockar svamp och tar med sig EN (1) korg??? Hallå???? EN korg liksom?? Visserligen är mina korgar stora, har kundkorgar. MEN ÄNDÅ!!

Funderar ni?

Svar: Jättejättemegakorkad!!!!

Jag pressade och skakade i korgen allt vad jag orkade för att på plats med mer men tillstut är det ju liksom STOP.

Då var det bara att börja klä av sig och fylla kläderna…. tog snören från byxorna och knöt ihop tröjan till en påse (jackan behöll jag på). Byxorna knöt jag ihop benen på och då blev det ju liksom två påsar i en…

Jag är SÅÅÅ glad att jag inte träffade någon i skogen sen på väg till bilen. De hade väl trott att jag var någon galen blottare…

Men 10-11 kilo fick jag med mig hem i alla fall

NEJ och åter NEJ!! Ni får ingen bild på detta… Men jag kan bjuda på en svampbild.

Kort och gott… Men det har i alla fall Babbelpellen konstaterat idag. Och av barn hör man ju alltid sanningen. Eller hur?!

När vi kom hem idag efter att jag hämtat honom hos en kompis så kör jag in bilen framför lagårn som vanligt. Babbelpellen tittar in i lagårn och utbrister:

- Jag ser pappa! Eller så är det en ko-röv…

Jag vill bara tala om en mycket viktig sak för er!! Om ni blir sugna på att gå ut i skogen och plocka svamp så undvik att äta sådan där ”bra för magen” mat innan ni går ut… Om ni ändå bestämmer er för att göra det, så ta med papper ut!

Och en sak till. Löv är överreklamerat. Helt klart…

Bara så ni vet!

Hej på er

Ett litet kort inlägg här bara, jag har nu uppdaterat sidan om våra djur, den är inte klar än men ni lär ha att göra en stund ändå

Jag skulle liksom bara sätta mig en snabbis och uppdatera lite och nu är klockan helt plötsligt halv tre. Bara så där…

Så det kan bli…

Alltså.. vad är det med zoo-affärer egentligen?? De har något helt magiskt över sig. Det GÅR liksom inte att gå in en utan att komma ut med några kassar och undra vad som hände… Eller hur!!?? Inte??? Jo men visst förstår ni vad jag menar??

Den där pirriga och helt underbara känslan som kommer så fort man går innanför dörren. Tankarna som bara rusar och övertalar (och planerar för vad för ursäkt man ska hitta på till Bonden när man kommer hem…). Kroppen blir helt varm och lyckan sprider sig ända ut i fingerspetsarna. Plånboken känns plötsligt helt proppfull och man känner att det behövs nog rensas lite där om den ska må bra.

Visst är det underbart!!!

Vad som hände idag? Det tar vi en annan gång… Har inte berättat för Bonden än…

Det är storstädning i lagårn idag. Allt ska högtryckstvättas och göras rent. Då passar jag på att ge ett exempel på min strålande intelligens…

Martin frågar om jag vill högtryckstvätta eller mocka kalvakättar… och jag svarar ”jag kan ta kalvakättarna…”. WHAAAT!!!!??? Är jag helt fullkomligt rubbad i skallen eller???

Här får jag lov att välja mellan att leka Rambo med högtryckstvätten ”ratatatatatata” (det är skitkul) och mocka gammal tung halm full med kalvskit. Och så väljer jag bort Rambo-varianten.

Hur tänkte jag där liksom???

Nja, det låter säkert som om det inte hänger ihop riktigt men vänta får ni se…

Jag gick i lagårn i går kväll och tänkte på vad sjuka reglerna är när det gäller djur. Ta t.ex kor och hästar.

REGEL: Hästar måste vara inomhus ett visst antal timmar per dag.

FAKTA enl. mig: Hästar har inget behov av att vara inne, de har däremot ett enormt behov av att få vara ute. SÅ VARFÖR DENNA REGEL och inte tvärtom?

REGEL: Mjölkkor måste vara ute på bete i en sammanhängande period av 3 månader varje år.

FAKTA enl, mig: Kor har inget behov alls av att vara ute. De vill helst vara inne och stå på sin plats och idissla. De mår betydligt sämre under den period de måste gå ut.

De som bestämt denna regel tycker helt enkelt att det är ”så fint” när man ser kor på bete. Men vad kon själv tycker det spelar ingen roll.

Det är som om socialstyrelsen skulle sätta upp en regel att VI KVINNOR ska vilja ha sex minst 8 gånger om dagen och VÅRA män ska i 99% av fallen tacka nej för de har sådan huvudvärk.

FÖR DET ÄR DET NATURLIGA för män resp kvinnor.

Eller hur…

Japp, min lilla Korvhund är på väg att döden dö inom kort. I alla fall om ni frågar honom själv.

Här sitter jag och försöker äta lite ”second breakfast” och som vanligt vill Korvhunden komma upp i knät eller sitta på stolen brevid. Men idag tyckte jag att han kunde stanna på golvet.

WHAAAAT???!!!!

Jo, det är sant. Men stackars Korvhunden är övertygad om att slutet är nära nu. Hur ska han kunna vara på golvet när hans siamesiska tvilling är på stolen? Liksom? Daa!!

När jag gick omkring i mjölkrummet i kväll och gjorde klart efter mjölkningen så fick jag bara en känsla av att något var annorlunda idag. Kunde inte komma på varför men efter en stund kom jag på det – Jag har inte gjort EN ENDA TABBE idag. Fattar ni?!!! Helt sjukt! DET måste jag blogga om ikväll tänkte jag. Gjorde klart glad i hågen och helt uppspelt över att få skriva att jag LYCKATS idag

Men sedan när jag stod i omklädningsrummet och bytte om så kom jag på det… SKIIIT också. Jag har ju visst gjort en tabbe idag med. En rätt stor sådan med…

I förmiddags satt jag i köket med Bonden och Drängen när de var inne och fikade. Då talade Bonden noga om för mig att idag kommer Birger och avelsbedömmer kvigorna så då måste jag vara där och ta emot honom. Han kommer vid 13 tiden. Visst säger jag. Inga problem. (det är nu ni ska börja fatta misstankar och det borde Bonden gjort med).

En timme senare blir jag sugen på att plocka svamp… Ni vet det där suget som liksom sprider sig som en eld genom hela kroppen och tillslut kan man inte tänka på annat. Ni vet.. eller? Inte??? Okej, kanske bara är jag…

Såååå, jag åker till skogen!!! Ska ju ändå inte göra något annat idag…  Åker några mil till ett ställe jag gillar och plockar för glatta livet och har det skönt och bekymmersfritt. Tills Bonden ringer….

Hoppsan…. Glömde visst…

En arg bonde och en stackars bortglömd avelsrådgivare och en nu ganska moloken Bondmora.

Ja, jag glömmer snabbt… Men fördelen med det är att en kvart senare har jag glömt alltihop igen och plockar vidare med glatt humör.

Tills jag kom på det nu när jag bytte om. Skit och pannkaka vad hopplös jag är!!!

Japp!!! I ordets rätta bemärkelse. Så om ni är äckelmagade, har fobi mot nr 2 eller är av den åsikten att vi ”damer” inte gör något sådant som att bajsa, lägga av stinkande pruttar osv så kan du sluta läsa här.

Eller GET BACK IN THE REAL WORLD liksom…

Så nu kommer det. Min mage och jag är inte alltid överrens.

Jag kan få för mig att nu ska vi gå och göra av med några kilo på toaletten. Väl där så säger magen – mja…naeee…inte idag. Och den kan vara jäkligt enveten hur mycket jag än kämpar och krystar.

Trög mage kallas det. Jo det kan man ju lugnt säga. Jäkligt trög!! Fattar ju ingenting. Jag menar hur svårt kan det vara? Jag säger ”nu bajsar vi”. Vad är det som är svårt att förstå med det?? Men icke…

Men så fick jag ett tips av en kvinna jag anser vara rätt så vis. Ibland. Om man är trög i magen så ska man sätta sig på toa i lugn och ro. Sträcka ut tungan så långt man kan och klämma på.

Tror ni man känner sig löjlig eller….

Jag är jäkligt glad att ingen ser mig i de lägena. Lugnt!!!

Där sitter jag och räcker ut tungan så långt jag kan och klämmer för glatta livet. Lite konstiga ljud är oundvikligt när tungan hänger ända ner på magen.  MEN TROR NI DET HÄNDER NÅGOT??? Nä…

Då börjar man fundera på om min visa kvinna kanske med mig behagade skämta aprillo….

Möjligheten finns…

Man säger ju att den enda SANNA glädjen är skadeglädjen men det är det dummaste jag har hört!! Eller hur?!

Som idag i lagårn t.ex. Martin gick in tidigt idag för han är genomförkyld och jag var sen ut så han gick in lagom till jag kom ut. Men han hade startat kraftfodervagnen innan han gick in. Så när jag stod och plockade fram mjölkmaskinerna så hörde jag från lagårn ”dunk, dunk, dunk…”. Sprang ut till korna och fick se vagnen stå och slå mot dörren ut till där vi har vårt spannmål osv.

Martin hade glömt att ställa om rälsen!!! Hahahahaha….. ÄNTLIGEN är det inte jag som missar något och gör en tabbe!!

Självklart blir jag SKETGLAD och hoppar upp och ner och ger mig själv ”high-five” samtidigt som jag sjunger ”I am the Champion”. (Fast först stoppar jag vagnen och kör tillbaks den såklart innan den kör sönder dörren. Eller OKEJ OKEJ, jag gjorde det EFTER min segerdans. Jag menar, en dörr mer eller mindre liksom. Big deal…).

Men the point is att det är väl inte skadeglädje eller? Jag är ju inte glad att Martin gjort en tabbe EGENTLIGEN, jag är ju bara glad att det inte var jag denna gången.

Gills det?

Jo, det är sant!! Och inte bara i det lilla förrådet i nedervåningen, utan även i de båda förrådsutrymmen som jag har på övervåningen

Det konstigaste är att det gjorde det även där vi bodde tidigare, så det är inget spöke som är bundet till detta huset utan DET HAR FÖLJT MED OSS i flera flyttar.

Det är verkligen inte roligt! Jag röjer ut hela förrådet och gör rent och fint och ställer allt där det ska vara. Några veckor senare är det TOTAL KATASTROF där inne och inget ligger där det ska. Ibland sprider det sig även till garderober och andra skåp och har jag riktig otur så sprider det sig emellanåt i hela huset.

Någon som vet någon spökjägare som kan ställa upp? För det måste väl vara ett spöke… eller??

Man kan ju tycka att vissa saker man ger sig in i också ger en del förpliktelser… Man kan inte bara göra något för att man känner för det och sedan inte tänka på konsekvenserna för andra människor. Eller hur?

Det här är viktiga saker. Inget fjantigt blogginlägg som de flesta av mina andra inlägg. Det här är verkligen VIKTIGT!! Very Viktigt!!

Jag menar om man köper en gul bil till exempel. Ni vet vad jag menar eller hur? Alla som köper en gul bil VET vad de ger sig in i. Man köper inte en gul bil bara sådär utan vidare utan man påverkar ju varenda en som man möter när man är ute och kör.

SÅÅÅ!! Det borde väl vara en självklarhet att man inte möter bilar där det bara sitter EN person…. Typ jag. Som exempel bara.

Jag menar, när jag idag var på hemväg och var ensam i bilen och möter en gul bil. VAD SKA JAG GÖRA DÅ???? Inte ens Korvhunden var med i bilen.

Tänk på det Gul-Bil-Förare!!! Lite ansvarskänsla tack!! Man möter inte bilar där folk sitter i sin ensamhet! Så är det bara…

SKÄRPNING!!

Inte så farligt som det låter. Men just nu har jag nog inte ett ställe på min kropp som inte har klösmärken efter de tre små ligisterna som bor i mitt kök… Dags för dem att flytta ut i resten av huset igen så de får röja av sig lite på annat än på den stackare som råkar försöka sitta vid köksbordet!

Vi har förresten VÄLDIGT orginella och fantasifulla namn på våra katter. Den ena heter Vit, den andra heter Svart och den tredje heter Lilla Grå.

Hur de ser ut får ni lista ut själva….

Tänk vad en del små saker kan få mig att gå igång totalt!! Bara en sådan liten sak som när jag i går kväll, efter kvällsmjölket, åkte till Moheda för att köpa lite kvällsmys och middag.

Jag var skithungrig, sådär hungrig så man nästan tar ett bett på varje vara innan man lägger ner den i kundvagnen. Inte ens hushållspappret går säkert…

Självklart handlar man dessutom extra mycket ”gottigheter” när man är hungrig. Sååå i bilen på vägen hem går det ju inte att låta varorna vara längre. Nu är de ju betalda och mina liksom, så nu gör jag vad jag vill med dem.

Så jag öppnar en påse GRILLCHIPS. Åååååh herre min guuuud vad gott!!!! Första chipset jag stoppar in i munnen får liksom ligga på tungan en stund innan jag biter sönder det och stönar så högt att hela Moheda vaknar till liv.
Jag menar – hur gott får ett chips vara egentligen. Jag knaprade och stönade o mumlade ”mmmm vad gott” hela vägen till Ör.

(Nej, jag åt inte så mycket middag… efter en halv påse grillchips är hungern liksom borta och jag kan inte längre begripa hur jag kunde gå igång så på dessa flötiga äckliga potatisflarn.)

Varför ska jag alltid klanta till det??? Jojo, visst, någon måste ju göra det också så klart. Och jag kan ju alltid roa andra i alla fall.

Vem skulle annars göra alla mina hjältemodiga misstag? Jag är en Sally-kopia tror jag bestämt. Kanske var därför jag fick hela serien på DVD av min fd svärson? Hm…

Vad jag har gjort denna gången? Jo, på mjölktanken som all mjölken ”landar” i när man mjölkar så finns det en liten skiten jäkla kran som man måste stänga varannan kväll efter att mjölkbilen varit här.

Det är lätt att glömma det, eller hur?? Jag menar, den är ju liksom skitliten och oansenlig. Hur ska man komma ihåg att vrida på den varannan kväll. Kan de inte göra en megastor kran istället som man liksom ramlar över om man inte stänger den ordentligt. DET vore något…

Men nu är den skitliten och skitdum!! Så jag stängde den inte…. Vilket resulterade i att all mjölken rann ut på golvet istället och vi får leva på vatten och bröd resten av månaden.

Men som tur var så upptäckte Martin det när jag mjölkat ungefär hälften av korna. Så om vi har tur kanske vi kan ha lite smör på brödet…

Just nu avskyr jag kossor i allmänhet och ko 454 i synnerhet!!
Jädra kossa!!!!
Hon ska ha jädrigt klart för sig att hon kan skatta sig lycklig att jag inte har ett större akvarie… Så kan vi säga…

Jag måste göra ett förtydligande. Jag menade självklart inte allvar med mitt sista inlägg. Jag skulle ALDRIG dränka mina kattungar i akvariet. Det hoppas jag ni förstår!!

Det är ju mycket enklare att dränka dem i toaletten.

Kattungar har jädrigt vassa klor!!!

Jädrigt vassa!!

Bara så ni vet…

(Är det tillåtet att dränka kattungar i ett akvarium? bara någon gång ibland?)

Som ni vet har ju jag och Babbelpellen dille på djur… Och inte så lite dille heller! Så mycket dille att vi snart själva får flytta ut ur huset för vi får inte plats för alla djur. Men vad gör väl det

Men i går kom Bonden på den brillianta idén att jag ska få gamla stallet och bygga om det till ett helt eget litet zoo. HURRA!!! Bonden trodde han var smart för då får han ut djuren ur huset… och det får han ju förvisso. Alla pälsdjuren i alla fall. Men sedan har vi ju reptilerna och de får allt bo kvar inne.

Och idag var jag och Babbelpellen på reptilmässa i Kristianstad. Say no more….

Tänk som jag istället. Om nu alla pälsdjuren flyttar ut till mitt mini-zoo så har jag ju plats för ÄNNU FLER REPTILER INNE!!!!!

Så vi shoppade loss lite jag och Babbelpellen och köpte 2 st Afrikanska jättesnäckor, 2 st jättetusenfotingar och en hel drös supersöta kackerlackor. Dessutom blev vi med 5 st små urgulliga möss som ska få bo ute i mini-zoo’t och producera mat till Ödlan och Ormen.

Sedan ska jag utöka med några Afrikanska Pygméigelkottar tänkte jag.

Smart va?!!

Jag är ett geni!! Men fråga inte Bonden vad han tycker…

Hej hopp mina söta små bloggläsare!

Eftersom jag är så OOOERHÖRT trendmedveten så bjuder jag självklart på gårdagens ”Charlotte-grej” då jag gjorde en planking i skogen. Det var absolut med mening! Inte skulle jag göra en tabbe? Nej då. Inte alls.

Jag och Korv-Hunden var ute och skulle plocka svamp. Men tyvärr är vi inte alltid riktigt ense om det där att vi är ute och plockar just svamp… Korv-Hunden kan få för sig massa konstiga saker. Som att vi är ute och luktar på äckliga saker. Eller att vi är ute och jagar rådjur. Eller vildsvin. DET kan han få för sig rätt ofta… (som om ett styck Korv-Hund skulle ha en chans mot ett stort fult vildsvin… men eftersom Korv-Hunden inte vet att han är en Korv-Hund utan tror att han mer som en… hm… typ… megaläskig-och farligastivärlden-bulldozer så jagar han gärna vildsvin. Dumma hund…)

Men i alla fall, nu kom jag bort från ämnet, vi skulle plocka svamp. Problemet för min del (inte för Korv-Hunden, han har megakoll på sånt där) är att i skogen finns det ENORMT mycket farligheter för en sån som jag. Typ kvistar, grenar, stenar, hålor och DIKEN!! Jag brukar för det mesta träffa dem allihop, men jag är inte ledsen för det. Någon måste ju göra det…

För att ni ska fatta resten måste jag ju säga också att jag inte håller Korv-Hundens koppel i handen när vi är ute, utan jag har kopplet fastsatt i ett skärp runt midjan. Väldigt smart tycker jag. Ibland…

Men inte idag. Inte alls.

Vi kom nämligen till ett dike som Korv-Hunden såklart lätt skuttade över, och sen var det min tur… Det HADE gått jättebra!!! Om inte Korv-Hunden just då fick massa go vildsvinslukt i näsan och satte fart som om han hade en raket i arslet! Tyvärr hade jag då inte samma raket i mitt arsle utan jag var PRECIIIS på väg att ta skuttet över diket när kopplet ”tog slut” och Plankingen var ett faktum.

Så. Där låg jag med fötterna på ena sidan diket och ansiktet i mossan på andra sidan diket.

Nej, jag ber SÅ HEMSKT MYCKET OM URSÄKT, men jag tog inget jäkla kort!!!

En helt vanlig dag i skogen med mig och Korv-Hunden. Det är roligt nästan jämt…

Ibland tycker jag synd om min lille Bonde. Han har det inte lätt med sin fru alltid… Ni har ju läst min sida ”om mig” antar jag och ni har ju läst mina inlägg så ni vet ju vad jag menar. Och allt kommer ju inte med på bloggen precis…

Nu var det så att idag när han pratade med en kollega så berättade kollegan att han varit inne på min blogg och läst. Sen frågade han Bonden

”-Är hon sådan som hon skriver? På riktigt?”

Ni får gissa tre gånger vad Bonden svarade…

Eller NEJ! Ni får gissa EN gång. Det borde räcka…

Men jag är positiv in i det längsta!! Hade jag inte varit så oerhört klantig, så insnöad på alla mina djur, så oberäknelig och så tröttsamt positiv så hade hans liv varit bra mycket tråkigare! Eller hur? Vem vill ha det lugnt och skönt liksom?

Jag menar det!

Jag har verkligen inga gröna fingrar!! T.o.m. mina plastblommor dör… Jag har försökt det mesta i blomväg men eftersom jag aldrig vattnar så dör de ju såklart. Har även försökt med de som inte behöver vattnas alls… typ nästaan… Men de dör de med.

Så jag har gett upp det där med blommor. Det är inte min grej helt enkelt. Så gröna fingrar – Nä!

MEN, jag har gula fingrar. Just nu i alla fall. Och de flesta andra dagar den här tiden på året. Antingen är de gula eller svarta. Så går det när man rensar kantareller, soppar eller annan svamp titt som tätt. Jag tänker varje gång att jag ska använda sådana där fiffiga handskar som farbror doktorn har när han ska… ja ni vet…

Men jag glömmer av det varje gång. Så om ni tycker mina fingrar ser mysko ut så har jag inte börjat snusa och jag har inte gulsot. Jag har bara min årliga svampnoja… Den börjar i maj-juni och slutar i december. Så den är ju inte så lång. Skönt tycker Martin….

Eller inte…

Tja!

Så har man sovit bort en hel dag. Slöseri? Självklart! Men samtidigt såååå skönt Och jag har jäkligt kul när jag sover måste jag säga Jag drömmer massor med konstiga saker och kommer ihåg det mesta när jag vaknar, men senare på dagen är det bortglömt tyvärr.

Jag hoppas de uppfinner en dröminspelare i framtiden. Tänk vad kul om man bara kunde sätta på sig en liten sändare på skallen när man lägger sig (inte någon sådan där stor mojäng som Uppfinnar Jocke har utan en liten smidig filimoj som man bara sätter fast på tinningen så det ser ut som en felplacerad mouche eller något).

Sedan dagen efter när man vaknar så kopplar man bara ”lilla mouchen” till TVn och kollar på sig själv när man är spion, blir jagad av dinosaurier som ser ut som Mona Sahlin (ja, ja, jag HAR drömt det en gång och jag har ingen förklaring till varför) eller är på date med Johnny Depp eller vad man nu har för drömmar. SHIT vad kul det hade varit!!! Jag vill verkligen ha en sådan…

Så, sätt igång nu uppfinnare och få nåt gjort!! Jag vill inte vänta längre!!

(fast jag bör nog vara ensam när jag kollar på de där filmerna… annars hade jag nog hamnat på Lillhagen direkt! Fast det kanske jag gör ändå om någon kommer på hur det verkligen står (s)till i min skalle…)

Hej på er.

Vi kan väl bara tänka oss att OM det fanns en bloggerska, som inte bloggat på typ… skitlänge. Så kan man ju anta att den bloggerskan känner sig lite dum, och därför inte bloggar… Så då blir det ju liksom typ skit-skitlänge tills nästa inlägg kommer. Och då lär hon ju känna sig ÄNNU dummare.

Nu vet vi ju inte om det har hänt någon gång. Såklart. För det här var ju bara som ett litet… hm… antagande typ… eller nåt.

Men vi kan ju hoppas att hon bättrar sig!!

P.S. Lovade Emmas kompis Kenny Starfighter som är här just nu att tala om att han minsann vet nu att Emmas mammas bröst är lika stora…. (inte typ lika stora SOM någonting utan lika stora som sig själva. Eller hur man nu säger). Oj, det här blev konstigt. Men nu är du med Kenny! Like I promised!! D.S.

Det här kan bli ett något rörigt inlägg då jag inte är vid mina sinnens fulla bruk…

Efter middagen idag tog jag sisådär 4 klunkar rödvin. Gott men gav mig bomull i skallen… vet inte hur den kom dit men den bestämde sig för att stanna resten av kvällen.

Sedan åt jag och ungarna kräftor och då utmanade jag ödet och drack NÄSTAN EN FJÄRDEDEL av en flaska starkcider. Så nu gungar marken, tangenterna på datorn flyttar sig envetet när jag ska trycka på dem och vänsterfoten sitter på höger sida och tvärtom…

Näe, inte min grej det där, jag håller mig till cola hädanefter. DET är min grej…

Men när vi käkade kräftor förut så ser Skräpfia att Babbelpellen sitter och petar frenetiskt i sin kräfta och frågar honom vad han håller på med varpå Babbelpellen svarar medan han febrilt gräver vidare:

- Jag letar efter rövhölet!

Jag och Skräpfia: *ASG* försöker mellan skrattsalvorna förklara att det är en lång sträng som man får dra bort i så fall, en hel lång tarm som ligger längs med ryggen på hela kräftan. Babbelpellen tittar förskräckt på oss när han inser att han ätit ”bajstarm” utan att veta om det. Livet är fullt av överraskningar…

Ute på trappen sedan när jag och Skräpfian tar en välförtjänt (?) cig så konstaterar vi att jag bott hos Orup en del när jag var liten.

Eller var det Orust?

Ja, jag älskar läppglans. Ibland…. Men jag lyckas ofta ta på det vid fel tillfällen

Som nu t.ex när jag sitter och blir klippt av Therese, inte smart att ha läppglans. Eller att ta på läppglans innan man ska gå och pussa på Elsa-Kajsa eller Bosse.

Inte smart…

Just nu ser jag ut som om jag ätit ett piggsvin och glömt att slicka mig om läpparna efteråt…

Nej, jag tänker inte lägga in en bild!

Nu blev rubriken nästan samma som en annan gång jag bloggade men jag menar absolut inte samma sak! Det här handlar om VIKTIGA saker! (som alla mina andra bloginlägg såklart… )

T.ex. hur man döper sitt företag. Jag har tänkt på det många gånger när jag är ute och åker och möter en sådan där svart bil med en logga på där det står UPS.  Jag tror att det är något företag som håller på med leveranser osv. ”säkra leveranser dörr till dörr” typ…

Och så döper man det till UPS…. hur smart är det liksom?? Som att döpa hjärnkirurgiavdelningen på sjukhuset till ”hoppsan” eller att döpa polisens säkerhetsavdelning till ”oj”. Det kanske inte är så smart…

Nej, jag skulle nog inte anlita Ups om jag skulle leverera viktigheter. Ups är ett ord jag använder tillräckligt ofta ändå…

Häromdagen fick Babbelpelle en leksak i affären. Ett set med två pistoler och två st mojänger man sätter på huvudet som känner av när man blir träffad. Skitcoolt enligt Babbelpellen såklart.

Han och pappa sätter ihop prylarna och den inte så smarta, enligt Babbelpelle, pappan har lovat att vara med och testa de skitcoola prylarna.

Han säger då imponerat för att göra Babbelpellen stolt
- Wow så nu är det meningen att man ska skjuta och träffa varandra då?!

Babbelpellen tittar på pappan och säger nedlåtande
- Vad hade du förväntat dig? Att man skulle träffa ekorrar eller?

Så sant så sant…

Som ni kanske vet så har jag ju dille på djur… Har mängder hemma, bland annat så har jag ett gäng akvarium. I ett av dem har jag räkor (nej, inte sådana man äter utan SMÅ räkor, som är söta, som man INTE äter. Man äter bara fula räkor, inte söta räkor, det förstår ju vem som helst… daaah?!)

En av sorterna jag har heter Chrystal Black och är svartvit-randiga. De är suuupersöta!! De ser ut som små brottslingar som simmar runt i mitt kar <3 Ett litet mini-härlanda i mitt kök

Fast… jag vet ju inte om tjuvar och banditer i våra fängelser har svartvita dräkter numera Eller om de har bassänger att simma i. Eller om det finns väldigt små tjuvar.

Men OM alla brottslingar i våra fängelser hade haft svartvita dräkter, simmat runt i en pool med blad, grenar och mossa, och varit små och söta DÅ hade de sett ut som mina räkor!!

Jag ÄLSKAR att snooza på morgonen så jag ska inte säga något! Det är grymt skönt att när larmet går igång bara slänga ut handen och stänga av det, vända sig på sidan och SOMNA OM!! Tyvärr ringer det ju igen efter 5 minuter, och efter 5 minuter…. osv. Och till slut måste man ju trots allt försöka få upp ögonen och masa sig upp HATAR att kliva upp på morgonen!!

MEN… så finns det ju kossor som är likadana. Och det är JAG som snoozas!! De flesta är jätteduktiga och det räcker man säger ”upp upp” så kliver de upp med en gång så man kan skrapa eller mjölka eller vad man nu ska göra. Men så har vi ju de där besvärliga sjusovarna som inte alls vill resa sig när man kommer.

Man börjar lite fint med ett ”upp upp”.  Inget händer, inte en endaste reaktion. Då ryter man till lite högre ”UPP UPP” och petar till dem med skrapan eller med foten. Inte en reaktion då heller. Då sparkar man till ordentligt och skriker ”UPP DUMMA KOSSA” (jaja, jag vet att det är simpelt). Har man tur då så kanske hon vänder en aning på huvudet och tittar på dig och frågar ”tänker du ta i med hårdhanskarna annars eller?”.

MORR!! Då börjar man bli arg… Så då tar man i allt vad man orkar och ger henne en spark som gör tårna blå och som känns ända upp i armhålan. Då frågar hon igen ”skulle du inte ta i med hårdhanskarna?” och sedan vänder hon huvudet mot foderbordet igen och ignorerar dig totalt.

DÅ BLIR MAN GALEN!!!! En dag blev jag så galen så jag stoppade in vakumslangen i örat på kon… (nej det är inte farligt och det gör inte ont men det är JÄDRIGT obehagligt!) DÅ gick hon upp, och fort gick det! Sedan blängde hon på mig som jag aldrig trodde en ko kunde blänga!!!

Varför kan de inte bara gå upp när klockan ringer liksom?? Som jag….

Jo, det kan faktiskt bli lite passion i lagårn emellanåt. Här har ni videobevis på detta! Dessa två är en tjur och en kviga, födda på samma dag och goda grannar

Nog för att de är lite väl unga för den ”riktiga” passionen men lite ungdomlig kärlekskrankhet är väl inte fel det heller.

Eller så är det bara att grannen smakar mjölk…. vem vet?! Tur att inte vi är likadana, och tar ett smakprov på grannen varje gång han luktar gott. Eller varför inte förresten?? Hm, det tål att funderas på!!

Skit, jag lyckas inte bädda in videon här, får kolla upp hur man gör det. Här kommer en länk så länge:

http://www.youtube.com/watch?v=yLdfqttmrGI

Ungarna har verkligen drivit mig till vansinne med det här med ”Gul bil”. Speciellt en av dem, vill ju inte hänga ut någon men det är hon som börjar med E och slutar med mma.

(om det möjligen finns någon lycklig själ utan barn som inte vet vad ”gul bil” är så är det en lek. Eller på fullaste allvar för en del… Så fort man ser en gul bil så ska man slå till den andra personen, slår man fel, typ att det inte ÄR en gul bil, eller att man slår på en postbil så gills det inte och då får den andre ett straffslag…. HEEELT sjuk lek, men ändå)

Nu var det ju så att jag var ute och åkte idag, lämnade Gustav på sommarkollo på 4H gården i Växjö. Den är ju för barn som inte annars har möjlighet att komma ut på landet…

Så på hemvägen möter jag en gul bil… MEN jag har ju ingar ungar i bilen jag kan slå på Som tur är har jag ju dock min lille tax Bosse med mig så jag slog till honom istället

Men tror ni han är med på det hela???? NÄ!!! Han sitter som ett fån och stirrar på mig och fattar ingenting. -Gul Bil, säger jag till honom då. Då lägger han huvudet på sned och tittar fortfarande på mig som om jag hade ett helt gäng skruvar lösa…

Dumma hund!!

Det har blivit många lagårdsinlägg nu det sista men det kan inte hjälpas, här kommer ett till…

Jag och Martin var ute och mjölkade nu i kväll och då var det en kalv som bräkte så det lät PRECIS som ett får. Sååå gulligt Men eftersom jag pratar och tänker på annat samtidigt så säger jag inte alltid det jag tror att jag säger.

Jag letar rätt på Martin och säger glatt:

Jag: – Haha, det var så roligt, det var en kalv som lät som en kalv…

Martin: ?? *ser ut som ett frågetecken och undrar nog om jag gått in i väggen igen och blivit lika pingpong som tidigare*

Jag: *undrar varför han ser så konstig ut* - Ja, den lät BÄÄÄÄÄ

Martin: — *tar sig antagligen en alvarlig funderare på om det var så smart när allt kommer omkring att låta mig börja jobba i lagårn. Och kanske har han rätt…*

Jag undrar om jag får komma ut igen i morgon eller om han bäddar ner mig i sängen och ringer psyket. Nåväl, time will tell!!

Godnatt!

Tänk vad dumt det kan bli ibland… Mitt glidslem var slut i lagårn (man använder det när man seminerar) och jag behövde det snabbt så det var bara att åka till apoteket och köpa där. Annars köper jag det via Freja eller veterinären.

Såååå, jag åker ner till Apoteket i Växjö och går in och letar bland hyllorna. Hittar en liten flaska på typ 200 ml och tänker att den räcker ju inte till många kor… Så jag går fram till expediten och frågar snällt:

Jag: – Har ni inga jätteförpackningar av det här? Det går ju åt så himla mycket!

Expediten:  *tittar på mig med konstig blick och dröjer med svaret, jag fattar inte varför så jag fortsätter glatt*

Jag:  - Ja, typ en liter vore ju inte fel så man klarar sig några veckor.

Expediten: *rodnar lätt* - Går det åt så mycket?

Jag: *fattar äntligen att jag missat att tala om något viktigt* - Jag ska SEMINERA…

Expiditen: *tittar misstroget på mig* - Jahaja…

SUCK!!!

Det händer mig titt som tätt… En konversation kommer till den punkt när det liksom inte finns något bra svar.

Tex:

Jag var ju och tatuerade mig häromdagen och gjorde då ett självporträtt fast jag som ödla. Under tiden jag sitter ”under nålen” så kommer Gustav (min 10 åriga son) in och hälsar på och babblar som vanligt. Frågar 10 000 frågor till stackars tatueraren som tappert försöker svara på allting.

Gustav: Gör du många porträtt?

Tatueraren: Ja, det är min specialitet så det gör jag rätt mycket.

Gustav: Coolt! Är det många som gör självporträtt?

Tatueraren: Nej, detta är nog mitt första faktiskt. Det är nog bara de mest egocentriska som gör det.

Jag: ….

Jo, det är ju så att nu medan tatueringen läker så kan jag inte ha mina lagårdsskor på mig för i början var foten för svullen för att gå i skorna och nu när svullnaden gått ner så klämmer de på tatueringen.

Såååå, alltså har jag foppatofflor i lagårn… inte så smart har jag märkt men vad gör man? Vad jag märkte idag var att att kliva i kobajs med foppa är EXTREMT halt!!! Jädrans vilken fart fötterna får under en, det är ju lite synd bara att inte kroppen hänger med åt samma håll så att säga…

Men jag lyckades för en gång skull att INTE ramla omkull… WOW!!! Bedrift, eller hur? Ni som känner mig förstår precis vad jag menar…

Utvecklingen går framåt även för mig

Ja, vad ska man säga… Att jag är fantastisk kanske? Eller helt enkelt helt otroligt klantig? Eller sanslöst tankspridd?

Jag gjorde det idag igen. Ramlade i lagårn altså. Med buller och bång.

Var ute i lagårn för en stund sedan (jo, vi bönder är i lagårn även på nätterna för våra kära kor har ju inte riktigt förstått det fina med att kalva på dagarna….). Mjölkade ur kon och fick in kalven i en kalvbox, så långt gick allt bra. Tog med mig en spann med mjölk in i boxen och tänkte att nu är jag ju smart nog att komma ihåg att ha pallen på mig! Haha, mig ska den inte lura igen….

Satte mig tillrätta i boxen och började ge kalven mjölk. Det är bara det att golvet i kalvboxarna är ju trall…. vilket gjorde att pallen såklart åkte rätt ner igenom springan och jag for (precis som igår) rakt baklänges ut ur kalvboxen och ner på golvet och hällde all mjölk över mig… ÅÅHHHHH…. Jag blir så trött på mig själv!!!!

Jag ska ju i ärlighetens namn säga att det har hänt förut… Och då tänkte jag att ”kom nu ihåg det att INTE använda pallen i kalvboxarna utan sitt på utsidan i så fall”. Och det kom jag ju ihåg… NOOOOT!!!

Så nu är väl min förnäma bakdel lika blå som min arm blev i går. Bildbevis har ni här nedanför (inte på bakdelen dock…). Notera hur kära kon lyckades trampa strax nedanför armvecket och sedan glida ända ner till handleden och ut på ovansidan handen (som dock inte syns på bilden). Duktig kossa!!! Verkligen!! Eller ja…. duktig mjölkerska kanske jag ska säga…

Jag vet inte om jag egentligen är ämnad för ett jobb i lagårn men jag vet inte vad som vore säkrast i mitt fall? Frimärkssamling kanske?

Jaja, det var allt för idag. Nattinatti gott folk! <3

Lite förhansinfo för er som inte vet hur det går till i en lagård….

*Man har en pall på sig (se bild) som hänger runt midjan som gör att man bara kan sätta sig ner så sitter man på pallen. Enkelt och smidigt…. (eller inte)

Therese var med och hjälpte till i lagårn idag. Jag mjölkade men så var hon klar med sitt så jag gav henne pallen medan jag gick och gjorde lite annat. Men när jag var klar så gick jag tillbaka och skulle hjälpa till med mjölket. Följande utspelar sig:

Jag: *går och sätter mig mellan två kor och ska hänga på mjölkorganen* *duns* -Aj aj aj, jädra skiiiit!!! Hon trampade mig på armen

Therese: *ser två ben sticka ut bakom korna och hör mig skrika, kommer farande* – Vad har hänt??

Jag: *blå i ansiktet av smärta och blå på armen” – Jag trodde jag hade pallen på mig….*

Therese: *ASGARVAR!!!!!!! *

Jag: *ASGARV samtidigt som jag gnider min onda arm och undrar om den är av…*

Suck… Vad har jag lärt mig av detta?? Jo, låna inte ut pallen om du inte har tänkt att komma ihåg det!!

Jaha, så har gaddningen äntligen blivit av. Har tänkt länge att jag ska göra om min ödla jag har på vristen. Den är så gräsligt ful… Jag gjorde den för ca 15 år sedan, ett plötsligt infall bara. Hade flickorna med mig, de var väl ca 2 och 4 år tror jag, vi gick in på en tattoo studio på första långgatan (har jag för mig) i Göteborg. Jag skulle bara kolla lite men han hade tid direkt så jag slog till. Han var nog inte så duktig dock…. Men jag var nöjd just då, men med åren har jag mer och mer stört mig på hur ful den är, haha.

Så nu är den borta Eller rättare sagt så är den ju såklart kvar men den är under den nya tatueringen så den syns inte längre.

Min nya tatuering är ett självporträtt där man ser att innerst inne är jag en ödla Tatureraren (Jonas på Wild Tattoo, http://wildtattooart.se/tjanster/tatuering ) , frågade lite skämtsamt om jag trodde att jag varit en ödla i ett tidigare liv… hehe. NEJ det tror jag inte. Men jag ÄR som en ödla.

Ni som har ödlor vet att antingen så sitter de stilla och softar och gör absolut ingenting eller så ränner de omkring som galningar. Och sådan är jag också!!! Så jag är helt enkelt en ödla i människoförpackning, eller en tuff brud i lyxförpackning kanske… hehe.

Jag är HELNÖJD med min nya tatuering!!! Ni ska få bättre bilder sedan när svullnaden är nere och färgerna blivit som de ska. På bilden som togs direkt när den var nygjord syns även lite stödlinjer här och där som är borta nu.

Här får ni lite bilder för första gången. Ska bli bättre med det, jag lovar! (ni får klicka på bilderna för att se hela, jag tror att de blir lite beskurna här i inlägget?

Nej, det är ju inte riktigt så…. Lagom är ju rätt bra annars och det kanske inte vore en så dum idé om jag också kunde vara lite lagom i allt jag gör men det GÅR bara inte. Det är helt enkelt inte jag…

Ta bara det här med mina djur… Jag har ju en tendens att samla på mig alla möjliga djur av olika sorter, jag kan liksom inte låta bli. Det är ju roligt!! Och det här med akvarium. Från att bara ha haft ett litet struntkar till Gustav så blev det helt plötsligt 6 st kar med diverse räkor och fiskar och allt möjligt kul. Och uppfödning av nya och sorteringskar till räkorna så man kan urvalsodla lite. Lite lagom sådär…  ;-)

Det är ju samma sak när det gäller jobb så det kanske inte är så konstigt att man gick in i väggen. Jag skulle jobba 210% (och det blev det nog… 16 timmar per dag, 7 dagar i veckan) och SAMTIDIGT köra gärnet på dansen, och vara bäst på allting.

Snöar jag in på något gör jag det ordentligt med andra ord!! Här görs inget halvdant minsann…. Det gäller ju alla småsaker här hemma också. Jag kan låta det bli ett helt berg med disk men när jag väl tar hand om det så ska det putsas in till varje milimeter! Och snabbt ska det gå! Snabbt och effektivt. Jag måste alltid vara EFFEKTIV!!

Fru Lagom? Nej knappast…. Men jag vore inte jag om jag var lagom, så är det bara. Så take it or leave it, love me or leave me.

Men jag gillar mig rätt bra som jag är

Har haft en riktigt HÄRLIG dag idag!!! Mjölkade i morse och sen tog jag med mig Bosse och gick och lade mig och sov till kl 11. Gött!! Fikade med en kompis och sen åkte jag, Bosse (såklart), Gurra och en kompis upp till sjön och var där hela eftermiddagen. Sååå härligt verkligen. Var helt ensamma på stranden och det är ju aldrig fel

Badade och satt och latade mig och bara njöt i fulla drag tills det var dags att åka hem och mjölka igen. Kom inte ut i lagårn förrän vid halv sex idag men det gör inget nu när det ändå är så varmt.

Men till min rubrik…. Vet ni hur det känns att ligga raklång under en ko? Det är både lite läskigt och riktigt roligt på samma gång Jag ramlade nämligen idag, jaja jag vet att det inte är så ovanligt men idag lyckades jag ramla baklänges när mjölkpallen gled undan och hamnade under stackars 424 som nog undrade vad jag höll på med. Samtidigt som jag insåg att jag nog inte skulle ligga kvar där längre än nödvändigt ifall hon fick för sig att lägga sig eller flytta på sig (kor har inget alls emot att trampa på folk eller annat som råkar vara i vägen), så kunde jag inte låta bli att gapskratta och då är det inte så lätt att försöka kravla sig upp samtidigt… Men upp kom jag och allt gick bra.

Vet ni förresten det att kor är helt hopplösa om de trampar på något? Vilket de lyckas göra jämt och ständigt tycker jag. Och då är det LÖGN att försöka få dem att lyfta på benet. Har de ställt sig på något då står de som KLISTRADE och blir helt paralyserade. De är sååååå smarta… Suck, och jag blir såååå arg…. Men de är söta ändå så när jag skällt på dem och till slut lyckats få dem att flytta sig så man kan ta undan slangarna eller sin fot eller vad det nu råkar vara som är under klöven, så skäms jag för att jag skällt på dem så då får jag stå och mysa och säga förlåt en stund innan jag kan gå vidare.

Det tar tid att mjölka kor när man har både temperament och samvete…

Jag skrev ju för ett tag sedan att jag är fantastisk… Och jag ÄR fantastisk! På vissa sätt…. haha. Jag är fantastiskt duktig på att ”uppfinna” saker, på att vara positiv i alla lägen och alltid förvänta mig det bästa, och det är ju bra! Men jag är usel på vissa saker också….

Tex att blogga!!! Jag är nog troligtvis en av de sämsta!! Varje gång jag bloggar så tänker jag att jag ska börja skriva oftare. Men gör jag det? Neeeej…. Och varför vet jag inte egentligen. Jag kommer ofta på saker som jag ska skriva om, men när jag väl sitter och ska skriva så tänker jag att ”varför ska jag skriva om det?” Vem är intresserad? Kan jag inte komma på något bättre? Osv.

Men nu ska jag försöka bättra mig och skriva om alla triviala små saker som jag kommer på så får vi se om jag behåller de få läsare jag har, eller om ni tröttnar och ger upp. Men det spelar ju ingen roll egentligen faktiskt, för jag vet ju ändå inte om ni läser eller ej Och jag skriver ju för att jag tycker att det är kul och inte för någon annans skull.

Men ändå….

Sitter just nu med blondering i håret… igen… Att jag aldrig lär mig. Jag har ju försökt förut med varierande resultat, haha. Sist blev jag orange, stod ut ett par veckor sedan blev det svart igen. Men nu sitter jag här igen, får se hur det blir denna gången. Therese har klippt mig suuuuperkort i hela håret utom luggen och höger ”polisong”. Får se hur det ser ut när jag fixar till det, annars ryker det av det också

Men till rubriken… Jag vet inte vad jag är egentligen men jag hoppas ju på det sista. När jag går i lagårn t.ex. Jag kan bli helsprallig av små löjliga saker som att ko nr 326 mjölkar 26 liter och ska vara i kopp nr 26 när vi provmjölkar. Om hon dessutom står på plats 26 så garvar jag nästan på mig…. haha. Är man en glad idiot då?? Eller kan man bara konsten att glädjas åt små saker.

Eller lyckan när man lyckas ta exakt rätt antal servetter när man mjölkar. Då är ju kvällen gjord liksom!! Om man har 45 st som mjölkas, chansar på att det går åt 48 servetter och det stämmer perfekt. Då gör man ju vågen direkt, eller???

Eller när man ser att en ko snart är klar och sätter sig och tvättar av och mjölkar ur nästa ko och PRECIS när man har satt tillbaka provkärlet så tar den av bakom som man bara kan ta emot den och hänga på nästa. Det är ju SÅÅÅ perfekt så då måste man ju ställa sig upp och göra en segergest!! Eller???

Ja ja, strunt samma om man är en glad idiot eller inte. Huvudsaken är ju att man ÄR glad, eller hur!!

I morse var inte den bästa morgonen jag haft precis… Jag vaknade av att klockan ringde och jag öppnade ögonen och ”ritch” så rev det till i ena ögat och jag trodde jag skulle smälla av så ont gjorde det!!! Jag bara satt och blundade och väntade på att det skulle gå över men det gjorde det inte minsann. Martin fick hjälpa mig att hälla ögonbad i ögat ifall det var något skräp där men det var det inte. Ögat var helt knallrött och hela hornhinnan var helt bubblig och svullen. JÄDRANS vad ont det gjorde.

Det var inte läge att gå till lagårn precis så jag lade mig igen och försökte bara blunda och sova och det lyckades tillslut. När jag vaknade var det bättre men fortfarande ont och skavigt. Ringde till ögonlasern för att höra vad som hänt och det är helt enkelt så att det blivit för torrt i ögat och såret i hornhinnan som blev när de vek undan den för att göra lasern revs helt enkelt upp. Det är inte farligt men det gör fruktansvärt ont! Mycket värre än efter lasern när bedövningen släppte. Och nu är man ju inte fullknökad med tabletter heller tyvärr…

Jag har lite bedövningsdroppar jag kan ta när det blir som värst men de hjälper bara ca 1-2 timmar och man får bara ta max 3 gånger på en dag. Men men, det släpper väl om några dagar hoppas jag.

Huvudsaken är ju att det inte skadat något allvarligt. Hornhinnan läker ju ihop igen.

Nu ska jag äta lax som svärmor lagat. MUMS!!

Av alla kor vi har så är ju många av dem rätt anonyma… De mjölkar ”normalt”, blir inte sjuka, har inga speciella egenheter, bråkar inte osv. Men så har vi ju DE ANDRA!! (spänningen stiger…) De där som utmärker sig på olika vis. Mjölkar i mängder, blir sjuka titt som tätt, brunstar som tokar eller har hyss för sig.

Jag tänkte passa på att berätta lite om några av DE ANDRA.

Vi har ju t.ex.

413 Maja eller Majsan som jag kallar henne. Martin tycker inte alls om henne för hon kan aldrig stå still när man mjölkar. Och visst, jag håller med, det gör hon inte, men vi mjölkar alltid henne från höger sida och det är alltid vänsterbenet hon viftar med så det gör ju inget Hon är alltid snäll, slåss inte med svansen och är söt <3 Så hon är en av mina favoritkor!! Hon är lite udda bara, precis som jag

412 Orthega som jag kallar Lillan tycker vi båda om just nu men förra laktationen var hon hopplös när jag skulle mjölka henne, sprattlade och var dum, men när Martin mjölkade stod hon som ett ljus. Henne gillade jag inte alls!!! Men denna laktationen är hon suuuupersnäll på alla vis och mjölkar riktigt bra, hon ligger på ca 45 liter per dag trots att hon är en liiiiiten skrutta. Hon vägrade dricka mjölk när hon var kalv så hon växte dåligt. Är rejält mycket mindre än de andra i lagårn.

478 Orthega är dotter till Lillan och är verkligen speciell. Hon ignorerar mig totalt men är gaaalen i Martin!! När han ska mjölka henne så slickar hon honom och biter honom hela tiden. Och kor bits inte!!!! De har först och främst inga tänder i underkäken så de ”kan” inte bitas men sedan hör det liksom inte till deras natur att bitas. Men hon är så kär i honom så hon vill väl helt enkelt äta upp honom…. haha. Undrar varför hon inte vill äta mig?? Jag tycker jag ser rätt god ut…

469 Laila är en riktig specialare!! Vi kallar henne Snefejs… Hon har någon medfödd missbildning i ansiktet som gör att hela fejset är snett, hon är hur ful som helst…. haha. Men hon har inga problem med det utan hon har ett självförtroende som heter duga. Hon gör precis som hon vill…. Hon stannar aldrig inne i hagen utan rymmer jämt, hon reser sig aldrig när hon ligger ner och man behöver få upp henne, hon plockar isär mjölkmaskiner på löpande band, hon drar ur slangar och ställer till det allt vad hon orkar. Och alltid med huvudet högt medan hon tittar på oss med överlägsen blick. Jag kan bli såååå arg på henne, men ler alltid lite i mungipan ändå, hon är ju lite kul trots allt vår fula Snefejs…

467 Majros, eller Sparklisa som hon kallas, är också en sådan ko man kan bli galen på!! Hon är jättesnäll att hantera och hon sparkar aldrig mot oss (förutom när vi mjölkade in henne, då var hon nära slaktbilen många gånger, pust!). Men däremot sparkar hon alltid av sig när hon tycker själv att hon mjölkat klart. Såååå irriterande! Så henne får vi alltid ha dubbla sparkbågar på för att hon ska bli färdigmjölkad. Såå onödigt!!

472 Sjuan, som jag kallar Liten, är en av mina favoriter. Hon har ett känsligt juver så man får vara lite försiktig när man tvättar av henne och mjölkar ur henne. Man får liksom lirka lite och massera lite så går det jättebra. Hon är sååå  söt och go, och varje gång jag hängt på maskinen så ska jag klia henne vid svansroten och så står hon och sträcker huvudet ända upp i taket och njuter. Gullekossan <3

288 Gullros (vi kallar henne bara 288 helt enkelt…) är vår absolut sötaste ko!! Hon har sååå vackert litet ansikte <3 Hon är den äldsta i lagårn. Hon har fått 6 eller 7 kalvar och mjölkar bra. En toppenko med andra ord. Genomsnäll och söt. Hon fick kolimastit för några månader sedan och vi var oroliga att vi skulle förlora henne men allt gick bra och nu är hon dräktig och får gå sint tills det är dags.

Sådär, nu fick ni en liten bild av ”DE DÄR” korna i lagårn, som utmärker sig på olika vis. Det finns såklart fler som är lite speciella men jag ska inte trötta ut er Nu ska jag och Emma äta kräftor.

Ska försöka slänga in lite bilder här någon dag!

Hej svejs!